Elvira Madigan - Svartkonst & Tusenskã¶nor - Sözleri

När skymningen Faller anländer Han

För att skörda frukt jag lÃ¥tit gro i Hans namn



En människa vit och blek som elfenben

PÃ¥ ett altare skuret ut ur stenen

HÃ¥rd och kall ur Bergets kam

Som en sista GÃ¥va till gunst för Hans famn

"LÃ¥t mig se lÃ¥t mig känna Din hand i min

Med klor som skär djupt i mitt skinn"

Vad det rätt väg att ta? Nu när slutet Ã¤r här

Plötsligt tvekar jag - När jag slits isär



Mötet Ã¤r det första i sitt slag

Och frÃ¥n och med morgondagen

Skall jag leva för Hans synd

Men när kÃ¥pan Han faller till marken

Ser jag kvinnan framför mig

Jag lÃ¥tit dräpa sÃ¥ grymt...



...Hon ser pÃ¥ mig och ler



Den fauna jag klätt Hennes nakna kropp med

Hänger Ã¤nnu frÃ¥n Hennes hÃ¥r

Och axlar ner pÃ¥ Hennes bara ben

Hon ser pÃ¥ mig och Ã¶ppnar sen

Käften sin likt ett rovdjur törstar efter Livets Vin



Av alla synder jag begÃ¥tt

Var aldrig nÃ¥gon lika grym som den här

För sent förstÃ¥r jag att jag själv

nu fallit offer för min Tro

Jag trodde mig ha - Jag trodde mig förstÃ¥

Den svartkonst jag sÃ¥r








Svartkonst & Tusenskã¶nor Sözleri, AkorMerkezi.com'da yayınlanmıştır.
http://www.akormerkezi.com